Länets äldsta slöjdförening

Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening länets äldsta hemslöjdsförening bildad 1915. Vid den tiden var hemslöjdsrörelsen igång både i norr och söder men i mellansverige, där stora bruk och industrier tidigt etablerats, var uppfattningen att det var svårt att finna slöjdtraditioner.

I Norberg gjordes ända ett upprop våren 1915 för att väcka intresset och uppliva gamla slöjdtraditioner. Det skedde genom att anordna en utställning. Mängder av äldre och nyare slöjd lämnades in. Det blev på så sätt en inventering och en grund att bygga vidare på. Utställningen fick stor uppmärksamhet och strax därefter, 13 juni 1915, bildades Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening.

I den första styrelsen valdes Gustaf Thamm till ordförande, Aimée Åkerhjelm till vice ordförande, August Friberg till kassör, och Uno Johansson till sekreterare. Redan före 1915 hade organiserad hemslöjdsverksamhet bedrivits. Vi vet att det hölls vävkurser ute i byarna kring sekelskiftet, och vid Högfors herrgård startade Aimée Åkerhjelm knyppelutbildning. Genom sina kontakter med den ledande knyppelexperten Hilda Liljenberg utarbetades nya mönster speciellt för Högfors. Knypplingskurser hölls och traditionen har hållits vid liv och är livlig även in på 2020-talet, berättar Kerstin Söderström, ordförande i föreningen.

Hemslöjd till försäljning
När föreningen kommit igång prioriterades först kursverksamheten. Tiderna var bistra, första världskriget pågick. Det gällde att få inkomster. 1920 öppnade föreningen en butik och försäljningsverksamheten byggdes upp. Föreståndare var Alma Johansson och hon uppehöll tjänsten 1920-1955. Några riktigt stora beställningar hjälpte verksamheten igång. När Allmänna BB i Stockholm byggdes beställdes en stor del av inredningstextilierna från Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening.

Det var bomullstygerna som blev en stor artikel. Inspirationen hämtades från gamla västmanländska tygprover insamlade av Aimée Åkerhjelm. Det var inte bara bomulllstyger som vävdes. I verksamhetsberättelsen från 1925 står det att i ”föreningens regi vävdes 236 meter daldräll, 533 meter gardiner, 625 meter klänningstyg, 237 meter möbeltyg, 52 meter handdukar och 15 meter mattor. 1931 vävde 25 väverskor 3157 meter vävar”. Föreningen och butiken hade en stor betydelse för bygden. Det var ont om arbete och extrainkomster, och här fick nu kvinnorna möjlighet att tjäna en egen slant och väva det kunde kvinnorna.

Den hårda slöjden var också representerad, Johannes Berg svarvade lampfötter och ljusstakar, ”Kopparpetters” föremål i koppar och mässing såldes och finns fortfarande i många hem i trakten. Thorshammars verkstad tillverkade tennföremål.

Under 1930-talet började flera väverskor i föreningens regi att väva röllakansmattor. Några år på 1930-talet hade föreningen en konstnärlig ledare i textilkonstnärinnan Märta Gahn. Hon hade en tid arbetat för Svensk Hemslöjd, nu frilansande, och hon delade under några år sin tid mellan Norbergs och Örebro Hemslöjdsföreningar. I Norberg komponerade hon både kyrkliga och profana textilier med tonvikt på röllakansteknik.

Under 1940-talet framgår av årsberättelserna att föreningen har en ”framåtgående tendens” men det stora problemet var bristen på material. Under 1950-talet fortsatte verksamheten med textilkonstnärinnan Aino Kärrman som konsulent och hon hjälpte till att komponera Norbergsdräkten. Forskning i gamla bouppteckningar hade först bedrivits för att få fram färger och mönster.

Nålbindningen togs upp igen under 1960-talet, flera kurser hölls. Sextiotalet var också broderiernas tid. Många nya mönster komponerades av Anna Karin Nilsson, som då var föreståndare för hemslöjdsbutiken. Flera av dessa broderier finns idag deponerade på Västmanlands läns museum.

I övergången till 1970-talet blev det kris för många affärsdrivande hemslöjdsföreningar, så även i Norberg. År 1970 beslutade styrelsen att lägga ned den affärsdrivande verksamheten och övergå till ideell förening med samma målsättning som tidigare. Under 1970-talet inventerades och dokumenterades föreningens produktion. Mycket av detta material finns idag på Västmanlands läns museum. År 1975 hjälpte föreningen och då, främst Ingrid Friman, till att organisera vävstugeverksamhet. Föreningens mönster och vävnotor vävs fortfarande i vävstugan och på så vis hålls mönstertraditionen levande.

Insamling och dokumentation
1980-talets stora uppgift blev insamling och senare dokumentation av främst stickade plagg från andra världskriget. En av föreningens medlemmar, journalisten Ingegerd Lindström, skrev om insamlingen i tidningen Land och plötsligt började stickade plagg med berättelser och dokument från krigstiden strömma in till föreningen. Många av dessa plagg finns idag på Nordiska museet och Västmanlands läns museum. Verksamheten har under årtiondena fortgått med föredrag, workshop, kurser, utställningar och studieresor, alltid uppskattat av medlemmarna.

2015 firade föreningen 100 år med en stor utställning på Abrahamsgården i Norberg. Då visades slöjd lånad från Västmanlands läns museum, ny slöjd från vävstugan och de mycket aktiva ”Knypplarna” samt hantverk från medlemmar. Under 2018-2019 bildades i föreningen en aktiv slöjdgrupp för alla medlemmar. Till en början kallades gruppen ”broderigruppen”. Efter en tids broderande, mest på ylle, efterfrågades kunskaper i nya tekniker, nålbindning, tvåändsstickning och tovning. Gruppen kallas idag ”nyfiken på slöjd” och i den andan arbetar nu föreningen vidare.

Sedan 1 januari 2020 är Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening medlemmar i Västmanlands läns hemslöjdsförbund och därigenom anslutna till Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, SHR. Föreningen ansökte om medlemskap under 2019 och var adjungerade i länshemslöjdsförbundet styrelsen fram till inträdet. Under 2018 deltog föreningen i projektet Ull för livet som visades på Abrahamsgården i Norberg.

Text: Kerstin Söderström, ordförande i Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening.