Hemslöjdskonsulent

Olga Anderzon (1880-1961) föddes i Östergötland, i Lakvik Björsäter drygt 15 km norr om Åtvidaberg. Olga hade flera textilutbildningar bland annat vid Handarbetets Vänner och Hulda Lundins vävskola. Under ett år studerade hon i USA. År 1914 flyttade Olga till Västerås efter tio år i Hälsingland och en där nära kontakt med Övre Hälsinglands hemslöjdsförening.

I Västerås blev hon handarbetslärarinna vid Västerås högre elementarläroverk för flickor. 1915 hade Olga fått i uppdrag av styrelsen för tekniska skolan i Västerås att resa runt i länet och undersöka förekomsten av äldre slöjd. Det blev ett så positivt resultat att man anordnade en hemslöjdsutställning i Västerås 1916. Till den hade Olga samlat ihop över 6 000 föremål inlånade från de flesta socknar i länet med tyngdpunkten på äldre textilier till exempel ryor, fälltäcken, husförhörsdukar i opphämta (en vävteknik), förlåtar (draperi), broderade örngott, lakan, dukar, äldre dräktdelar osv. I samband med utställningen bildades Västmanlands läns hemslöjdsförening och Olga blev dess första sekreterare. I föreningen var hon sedan verksam som sekreterare och hemslöjdschef till 1952.

Tillsammans med Emma Johansson från Sör Salbo, Västerfärnebo arbetade Olga Anderzon fram en enhetlig västerfärnebodräkt. De två besökte gårdar i trakten på jakt efter äldre dräktdelar, textilier och mönster. 1917 visades det färdiga resultatet upp.

 “För västmanländsk hemslöjd har hon varit den banbrytande kraften; genom henne har den väckts till förnyelse och nu nått en utveckling, som väl ingen för ett 15-tal år sedan ens i sina djärvaste drömmar kunde ana.” Så beskrivs hemslöjdskonsulenten Olga Anderzon i en artikel i Vestmanlands Läns Tidning 1930. Olgas drivkraft och kunskap bidrog bland annat till bildandet av Västmanlands läns hemslöjdsförening

Olga Anderzon var från 1916-1952 hemslöjdskonsulent och sekreterare i Västmanlands läns hemslöjdsförening och från 1923 var hon dessutom hemslöjdschef. Förutom dessa arbetsuppgifter hade Olga Anderzon kvar sin lärartjänst vid Flickskolan och hon var aktiv i Blindvårdsföreningen samt var under drygt 25 år även sekreterare i Sveriges allmänna linodlingsförening. I en tidningsintervju i samband med sin pensionering 1952 fick Olga Anderzon frågan hur tiden räckte till allt. – Kvällarna och nätterna är långa, svarade hon. Olga Anderzon avled 1961, 81 år gammal.

Förtjänstmedalj för betydande arbete
Olga Anderzon tilldelades under sin levnad flera fina utmärkelser. I samband med sin sextioårsdag 1940 erhöll Olga Anderzon Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds förtjänstmedalj i silver för det förtjänstfulla arbete hon nedlagt inom hemslöjden och på linodlingen och beredningen.

I en artikel i Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands läns museums årsskrift om Hemslöjd 1986 skriver dåvarande länshemslöjdskonsulent Anna Karin Reimerson om Olga Anderzons stora inverkan på slöjden i Västmanlands län: ”Vad hade den västmanländska hemslöjden befunnit sig i dag om inte Olga Anderzon sökt tjänsten som slöjdlärare vid flickskolan i Västerås. Det personliga engagemanget och den ideella inställningen bland främst kvinnor men även bland män strax efter sekelskiftet för hemslöjdens bevaranden och utvecklande har gett hemslöjdsrörelsen en grund att stå på för det framtida arbetet in i 2000-talet.”

Betydande motor i länets hemslöjdsutställningar
Den 8-17 januari 1916 visades den hemslöjdsutställning i Västerås som Olga Anderzon året innan fick i uppdrag att undersöka intresset för. Närmare 6 000 föremål inlånade från de ”flesta socknar i länet” ställdes ut. En mycket stor avdelning med äldre textilier till exempel ryor, fälltäcken, husförhörsdukar i opphämta, förlåtar, broderade örngott, lakan och dukar, äldre dräktdelar. Bland den äldre träslöjden märktes lyktor, askar, stånkor, byttor, kaveldon, skåp, kistor, stolar och bord. Den nybildade Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening hade en egen avdelning där det övervägande visades äldre textilier. Bland den nytillverkade hemslöjden förekom mest textilier.

1924 deltog Västmanlands läns hemslöjdsförening i Sala stads jubileumsutställning och Olga Anderzon kom att ingå i utställningens styrelse. Hemslöjdsföreningen hade 10 rum och 2 stora korridorer till sitt förfogande i Samskolans lokaler (nuvarande Ekebyskolan) och detta blev en omfattande utställning med över 6 000 inlämnade föremål av äldre och nya slöjd. I samband med utställningen bedömdes slöjden och det utdelades 36 hederspris, 40 silvermedaljer, 78 bronsmedaljer, 75 hedersomnämnande samt ett stort antal diplom. Utställningen besöktes av 21 000 personer under de tre sommarveckor den var öppen. Utställningen invigdes av kung Gustav V. Sala stad ägde dock ingen röd matta för kungen att gå på. Då vävde bygdens kvinnor, bland annat i Möklinta, en kunglig matta till invigningen. En bit av mattan finns idag på hembygdsgården i Möklinta.

En annan mycket stor utställning som hemslöjdsföreningen deltog i var den hantverksutställning som anordnades i Västerås under sommaren 1929. Västerås hantverksförening stod för inbjudan och hemslöjdsföreningen fick kostnadsfritt disponera 22 rum och ett antal långa korridorer i gamla Västmanlands regementes kasern på Viksäng. Inbjudande om deltagande i utställningen utgick genom upprop i tidningarna samt en skriftlig inbjudan till länets samtliga hembygdsföreningar, J.U Förbunden, Blindvårdsföreningen och Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening. 1 000 personer anmälde saker till utställningen och det blev drygt 6 000 föremål som lämnades in förutom det som ställdes ut av hemslöjdsföreningens egen produktion. I fem av rummen anordnades olika interiörer i olika möbelstilar; allmoge-, rokoko, gustaviansk-, empire- och Karl Johanstil. Nytillverkad slöjd fanns i 11 rum och i resten av rummen den äldre slöjden. Övriga tre huvudavdelningar var industri-, hantverk- och konstutställning. Under utställningen anordnades tävlingar i att spinna lin och att tälja sel- och härvpinnar. Det anordnades även separata arrangemang, som bland annat trädgårds- och skolutställningar. Även ett nöjesfält fanns på plats. På samma sätt som vid Salautställningen 1924 bedömdes den nytillverkade slöjden och det utdelades 21 hederspris skänkta av olika personer, 36 guldmedaljer, 198 silvermedaljer, 173 bronsmedaljer och 57 hedersomnämnanden samt minnesdiplom till de 11 hembygdsföreningar som deltog i utställningen. Utställningen var öppen mellan den 15 juni och den 4 augusti och besöktes under denna tid av 20 000 personer.

Om tygprovssamlingen
En viktig del av hemslöjdsföreningens inledande arbete var att inventera den äldre slöjden och samla in äldre tygprover. Olga Anderzon samlade in en stor mängd tygprover, över 1 500 st, i samband med resor i länet. Insamlandet påbörjades 1914 och tygprovsamlingen gjordes i två exemplar. En för Västmanlands läns hemslöjdsförening och en för Västmanlands fornminnesförening. Båda samlingarna finns idag i Västmanlands läns museums ägo.

Samlingen innehåller förutom själva provet uppgifter på vad tyget används till och varifrån provet kommer. I den tygprovsamling som Västmanlands läns hemslöjdsförening ägde fanns 1 477 stycken prover. Det samlades in prover från ett fyrtiotal socknar i Västmanlands län. Av dessa prover kom 410 stycken från Möklinta socken och 215 stycken från Västerfärnebo socken. Flest prover finns på klänningstyger (949 stycken) och näst flest på kjoltyger (113 stycken).

Läs mer
Olga Anderzons tygprovsamling på Digitalt Museum
Vävsedel duk Anna ur Olga Anderzons provsamling (pdf-fil)

Bildgalleri: Olga Anderzon. | Foto: Västmanlands läns museum. | Licens: Public domain CCO 1.0.