Växtfärga garn med indigo

Indigo ger en blå färg om den färgas på vitt underlag, grön färg om den färgas på ett redan gult underlag eller en lila färg om den färgas på ett rosa underlag.

Indigofärgning är en kypteknik. Det innebär att indigon är inte vattenlöslig utan måste lösas i en annan vätska. Det betyder även att färgen inte uppstår i färgbadet utan först i kontakt med syre efter fägringen. Sk oxidation.

Färgningen delas in i två olika moment – stamkyp och färgbad.

Stamkyp
-10 g indigo (äkta eller syntetisk)
-100 ml vatten, 50 grader
-10 ml natronlut 25% eller 3 g kaustiksoda upplöst i lite varmt vatten
-10 g natriumhydrosulfit
-ca 2 msk T-röd

1. Blanda indigopulvret med lite T-röd i en glasburk så att det blir en deg. Det du rör med kommer att bli permanent förstört, ta inte din favoritsked!
2. Häll över 100 ml vatten, som håller 50 grader. Rör om väl! Använd lite mindre vatten om du valt att lösa kaustiksodan i vatten istället för natronlut.
3. Häll i natronlut eller kaustiksodablandningen. Rör!
4. Strö i natriumhydrosulfiten. Den klumpar sig lätt men rör försiktigt så att syre inte tillförs till stamkypen.
5. Sätt på lock på burken. Placera din burk i en kastrull med vatten. Vattnet skall räcka lite över stamkypen i burken. Badet skall vara 50 grader varmt.
6. Burken skall stå i badet 30 minuter. Kontrollera att temperaturen håller sig vid 50 grader hela tiden.

Var VÄLDIGT försiktigt när du hanterar all sorts soda och lut! Det är frätande och brandfarligt. Får du ändå det på huden så skölj länge i vatten och badda ev med något surt. Tex filmjölk eller vinäger.

När stamkypen är färdig så kan du spara den nästan hur länge som helst. I alla fall om den förvaras i en behållare som är lufttät. Jag brukar fylla på min glasburk med glaskulor (såna som man köper i leksaksaffären) så att stamkypen blir helt lufttät mot locket.

Färgbad
-8 liter vatten, som håller temperaturen 50 grader
-35 ml ammoniak
-15 g natriumhydrosulfit
-100 ml indigo stamkyp
-100 g salt

1. Mät upp vattnet
2. Tillsätt ammoniaken. Tänk på att inte stå med näsan i ammoniaken!
3. Strö i natriumhydosulfiten.
4. Häll varsamt i stamkypen.
5. Häll i saltet.
6. Rör försiktigt. Badet skall nu vara gulgrönt till färgen. Du kan med fördel ha ytan täckt (använde tex cellofan) när du färgar för att ge badet längre livslängd.

Färgning
Lägg nu ner det våta garnet i badet. När du färgar med just indigo så behöver garnet inte vara betat först. Försök att ”smyga” ner det i badet för att undvika att du för ner syre i det. På medeltiden var det ett signum för indigofärgare att ha knallblå händer men jag föredrar att använda mig av gummihandskar.

Färga i tio minuter. Stoppa ner händerna i badet och krama om garnet så färgen kommer åt överallt. Se till att garnet håller sig under ytan under hela färgningstiden. Det är bra att täcka ytan med folien när du inte har händerna i badet.

Lyft upp garnet långsamt ur vattnet. Försök att låta färgvattnet rinna tillbaka i badet genom garnet. Krama inte ur vattnet ner i färgbadet igen, för då tillsätts för mycket syre.

Garnet är ljusgrönt i färgen med övergår sakta mot blått när det oxiderar. Oxidationen tar omkring 5-15 minuter. Efter det kan man se hur pass blått garnet blivit. Vill du ha kraftigare färg doppar du garnet i badet igen.

När du färgat klart ska du tvätta och skölja ditt garn. Torka det därefter. Tänk på att indigo ofta torrfäller; det kan färga av sig på exempelvis din tvättlina!

Se till att garnet är helt torrt innan du stoppar in det i en låda eller i en påse.

Text och bild: Maria Neijman, Stockholm.

Mer om textil och växtfärgning hittar du på In deme jare Cristi. Den drivs bla av Maria och handlar om hantverk med traditionella/medeltida förtecken, forskning gällande historia, konsthistoria och arkeologi, samt allt det som kan höra reenactmentlivet till: mat, musik, kampkonster, lägerliv, resor – kort sagt återskapande.