Slöjda sinkade hörn

Hej idag ska vi sinka!
För finsnickare och vissa andra kan sinkor vara något som är till för att vara visuellt felfria, som en sorts bevis på precis duglighet. Jag tycker dock framför allt att sinkning är en oöverträffad metod för att foga samman hörn, i exempelvis en låda. Det är detta jag nu visar. Ambitionsnivån är ”tillräckligt bra duger”. Första gången en sinkar kan det kännas lite svårt, en kan behöva tänka efter en hel del. Övning ger garanterat färdighet, och färdigheten behöver underhållas, inser jag under arbetets gång…

I ett tidigare tips på denna sida visade jag hur en slöjdar brädor av ett litet träd. Sälg anses som skräpträ av en del, och brukar inte sammanknippas med sinkning och liknande. Men nu var det sälg som blev liggande efter att kommunen gallrat, så i dag sinkar jag just i sälg. Annars gör sälgen troligen bäst nytta där den står; den blommar tidigt när lite annan mat finns att tillgå och är därmed superviktig för insekter och fåglar.

Du behöver:
• Fyra brädbitar, kapade i vinkel med viss noggrannhet. I detta fall 2 st 13 cm långa och två 15 cm långa, alla 6,4 cm breda och ca 1,1 cm tjocka. Givetvis kan alla andra mått också fungera, men det är lättast om bitarna är parallella, jämntjocka och vinkelräta.
• Stöthyvel. En liten hyvel där stålet sitter i en flack vinkel, lämplig att hyvla ändträ med. Med den kan en justera så kanterna blir vinkelräta om en inte kapat helt hundra med sågen.
• En bra vinkelhake
• Sinkmall eller smygvinkel.
• En vass, hård blyertspenna (vässas med kniv, ev. sist med sandpapper mot bänken)
• Vasst stämjärn.
• Träklubba.
• En bra såg. Jag använder en gammal ställningssåg eller spännsåg. Det var såna det sinkades med här i Skandinavien innan de engelska ryggsågarna blev poppis, och nu är det lätt att tro att en måste ha en japansk såg. Ställningssågar hänger ofta som pittoreska prydnader på väggar, men de är otroligt användbara! Ta hand om dem! Men alla sorters sågar kan användas, även en vass fogsvans. Det viktigaste är inte att sågbladet är tunt, utan att en sågar på rätt sida om strecken.
• Ritsmått. Själv hade jag slarvat bort mitt, och använde istället vinkelhake och kniv. Att ritsa istället för att rita med penna ger skarpare snitt och mindre risk för flisningar, och har du ett ritsmått är det också väldigt lättjobbat.

Så gör du:
• Kapa till bitarna och justera ev. med stöthyvel så du får vinkelräta bitar. Allt blir mer lättjobbat om vi utgår från 90 grader, men eftersom vi inte är maskiner kompenserar vi å ena sidan för variationer och å andra sidan står vi ut med det som inte blir perfekt.

• Börja med att ritsa en linje som motsvarar något mer än brädornas tjocklek, mätt från ändträet. Rita därefter upp sinkorna på ändträet på två av de fyra bitarna, med en vass blyertspenna. Du kan använda smygvinkel eller som jag, fuska till en enkel sinkmall. Det finns olika rekommendationer för hur brant eller flack lutning det ska vara till olika träslag, men i slöjdvärlden gör en ofta så som känns bra och ser trevligt ut. För ner linjerna med vinkelhake ner mot den ritsade linjen. Rita gärna kryss på de delar som ska bort, så du inte hugger fel i stundens hetta.

• Spänn fast bitarna med hjälp av en tving och en platt träbit i hyvelbänk eller liknande. Såga ner till ritsen enligt de ritade strecken. Viktigast är att såga rakt ner, om det blir avvikelser i sinkornas vinklar eller om du missar strecken något har ingen betydelse i detta skede, eftersom du sedan ritar av sinkorna på de andra två bitarna. Men du bör såga rakt ner, alltså parallellt med brädans kanter.

• Lägg därefter de sågade brädorna på bänken med en offerbräda emellan, så du inte hugger i själva bänken. Sen hugger du med stämjärn bort det som är mellan sågsnitten, på de kryssade delarna. Börja hugga en bit från ritsen ner till ca 1/3 av tjockleken, sätt sedan stämjärnet mitt i ritsen och hugg rakt ner. Sen vänder du och gör likadant. Det som händer om du sätter stämjärnet i ritsen direkt, är att träet mosar ihop sig av trycket och du tappar bort din fina linje. Det som händer om du försöker hugga allt från ett håll, är att du kommer få urslag och slarva bort den vinkelräta ritsen.

• Håll sedan sinkorna mot motsvarande kant av de andra två delarna, en i taget givetvis. Märk gärna med siffror så du håller reda på vilka hörn som hör ihop, eftersom alla blir individuella. Nu ska du så noggrant som möjligt rita av sinkornas form på brädan under med vassaste blyertspennan, varefter du med vinkelhake ritar anslutande streck över ändträet. Märk med penna vilka bitar som ska bort!
 

• Sen sågar du igen. Nu har du tränat lite på sågningen, vilket är bra, för nu är det lite mer noga. Du får inte såga bort strecket! Helst ska lite av strecket fortfarande synas när du sågat klart, då blir det lagom tajt i fogarna.

• Hugg bort mellan sågsnitten med stämjärnet, var bestämd men inte brutal.

• Rensa inne i sinkorna vid behov, med kniv eller stämjärn.

• Nu är det dags att tjonga ihop delarna! Spännande! Att sinka i mjuka träslag, som sälg, eller furu som är mer vanligt, har det goda med sig att de är toleranta om fogarna blivit något för tajta. De ger efter ändå, istället för att spricka som ek eller kanske björk gör. På minuskontot är att det lätt blir tryckmärken, urslag i ändträet eller annat som kan ses som skönhetsfläckar. Men det ska ju bara bli en låda! Ihop med den bara!

• Efter att ha testat hörnen gjorde jag en mycket enkel botten, där jag skar ut spår nära den nedre kanten på två av bitarna i lådan. Jag klöv en överbliven torr sälgbit och delade den i två. Sedan skar jag ut en fals läng ena kanten på båda bitarna, för att botten inte ska bli helt otät fast den krymper lite. Bottenbitarnas ändträ täljdes till för att passa in i spåren i själva lådan, medan de andra kanterna endast justerades för att passa bredden i lådan. Sen sattes allt ihop igen. Om en vill kan lim, gärna organiskt lim typ pärllim eller kanske en smält gelatinbaserad godis, strykas på alla sinkor innan den sätts ihop för gott. En kan också låsa sinkfogen genom att borra och slå i en liten tränagel.

• Sinkorna sticker nu ut litegrann. Det kan de gott göra. Men de kan också skäras av med kniv eller stämjärn. Sen kan lådan utvecklas vidare på olika sätt, men det blir en annan gång!

Text och bild: Jonatan Malm, hemslöjdskonsulent i Västra Götaland