Gjut kaffekoppsljus!
Det här är ingalunda någon ny idé, men jag tycker att det är ett ganska trevligt sätt att ta tillvara några av de udda kaffekoppar som det finns hyllmeter av på varenda loppis. Vill man återbruka ännu mer kan man ju smälta ner gamla ljusstumpar. Några sådana hade jag emellertid inte nu, och jag är inte beredd att smälta ner fullt funktionsdugliga ljus bara för att, så de här ljusen är av köpt gjutmassa. Jag hade i några droppar lavendelolja också, så att det ska dofta lite när de brinner.
Ett bekymmer är att få veken att hålla sig på plats mitt i ljuset och inte flyta omkring. Man kan knyta en liten tyngd i den, typ en mutter, men eftersom några av kopparna jag använde var rätt grunda ville jag inte det. Hur snyggt är det med en mutter som syns genom det smälta stearinet liksom?
Jag löste det istället genom att doppa veken i stearin och låta den stelna lite, därefter klippa till den så att den precis nådde ner till botten av koppen. Den övre änden av veken knyter man fast i en pinne (exempelvis, som här, ett halvt grillspett). Sedan hällde jag i en bottenskyla av stearin och lät det stelna så att veken liksom göts fast. Då står den kvar sedan.
Ett annat aber som jag stött på är att det ofta blir en grop mitt i ljuset när massan stelnar, om man fyller upp dem helt från början. Jag har inte helt klurat ut vad det beror på, men senast jag gjorde ljus fick de stelna inomhus och då blev det inte lika markanta gropar som gången innan när ljusen fick stelna ute på balkongen.
Nästa steg blir alltså att fylla ljuset med mer stearin, men sluta ungefär en centimeter under den slutliga nivå du vill att ljuset ska ha. Om det blir en grop i stearinet är det nämligen svårt att få en snygg yta på ljuset om du bara fyller igen gropen. Om du däremot häller på så att det täcker hela ytan på ljuset blir det slätt och fint, men då gäller det ju att det finns utrymme i koppen…
Slutligen fyller du på med ytterligare lite stearin. Fyll inte koppen till brädden. Låt stelna och klipp sedan av veken till lagom längd.
Klart!
Text och Bild: Ida Berg, Tygochotyg.blogspot.se. 2012.