Den äldsta bygdedräkten i Västmanlands län togs fram i Surahammar i början på 1910-talet. Det var Ebba Halldin, gift med kassören vid Surahammars bruk, som tog initiativ till denna bygdedräkt som var tänkt att fungera som en västmanlandsdräkt. Till dräkten hämtades förlagor från olika håll bland annat ett livstycke och en kjolväska från Västerfärnebo socken som fanns i Nordiska museets samling. En hjärtformad sölja med hängen och en hake till kjolväskan ritades på brukets ritkontor och tillverkades i mässing av Skultuna bruk. Ebba Halldin var själv med och finansierade tillverkningen av dräkterna och de tillverkades till ett tjugotal unga flickor i Surahammar. Hanna Unér och hennes dotter Maria Stenberg färgade ullgarnet och vävde tygerna. Flickorna hjälpte till med att sticka strumpor och sy hålsömmen på förklädena.
Dräkten premiärvisades vid ett stort hembygdsmöte i Västerås sommaren 1913 och visades på olika utställningar under några år. Den fanns bland annat med på en hemslöjdsutställning i Norberg 24-27 april 1915. Ebba Halldin skänkte också en dräkt till Nordiska museet. Dräkten kom inte att tillverkas i någon större omfattning. Kanske berodde det på att Ebba Halldin flyttade från Surahammar 1913 och att 1917 togs den så kallade ”Västmanlandsdräkten” i bruk. 1976 beslöt en grupp kvinnor i Surahammar att åter ta upp och tillverka Surahammardräkten. Den tillverkades då till stora delar så som den en gång såg ut. Den gamla kjolväskan från Västerfärnebo socken ersattes med en nykomponerad. 1980 började Surahammardräkten att användas i sitt nuvarande skick.
Tillbaka
Länets äldsta bygdedräkt från Sura socken har använts sedan 1913. Dräktmaterialet bearbetades i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet.
Bevarade originaldelar: Livstycke, Nordiska museet.
Överdel: Vitt bomullstyg. Halslinning och öppen fram. Knäppningen består av en vit trådknapp och ett knapphål i halsen. Bred manschett och två vita trådknappar och knapphåll till knäppning. En rad hålsöm i manschettens nederkant.
Livstycke: Svart bomullsgarn i varpen och vitt, rosa, rött, blått, gult och grönt entrådigt ullgarn till inslag. Vävt i tuskaft. Fodrat med linne. Öglor fastsydda efter framstyckenas framkanter. Snöras ihop med en röd fingerpåtad snodd av ullgarn.
Kjol: Samma varp som i livstycket och blått entrådigt ullgarn till inslag. Vävd i tuskaft. Söm och sprund mitt fram. Slät fram och för övrigt lagda veck. Linning av tyget. Häktas ihop med hake och hyska.
Förkläde: Vitt linnetyg i tuskaft. Tre rader med hålsömmar nedtill på förklädet. Linning och band av tyget, stripade rynkor vid linningen. Förklädet häktas ihop i sidan med hake och hyska.
Strumpor: Röda.
Skor: Svarta.
Huvudbonad: Bindmössa klädd med siden och kedjesömsbroderi i silke. Rosett bak av mönstervävt band. Färgerna kan variera. Stycke av bomullstyll med tyllbroderi.
Halskläde: Trekantig sjal av yllemuslin. Vit botten med tryckt mönster i olika färger. Smal fåll runt om. Frans i redgarn, ullgarn, knuten runt om.
Kjolväska: Samma blåa tyg som i kjolen. Skinn på baksidan och runt kanten. Fickan fodrad med linne. Kedjesömsbroderi i lingarn. Hake av mässing komponerad av E Werdenhoff.
Smycke: Hjärtformad sölja med hängen av mässing. Komponerad av E Werdenhoff.
Gamla webbläsare har bara delvis stöd för ny teknik och ger inte webbplatsen en ärlig chans att leva upp till sin fulla potential. Du kan enkelt ladda ner en annan webbläsare som fungerar bättre. Här är ett axplock moderna webbläsare som fungerar bra!